Alla har sin egen väg att vandra. Det finns en väg för alla
och man hittar den alltid framför sig. Den bästa vägen är den andliga. Det är
den enda vägen som hjälper dig att bli en människa. Alla vägar leder till Skaparen
och man vet i sitt inre när man vandrar sin egen väg. När en människa är nära
Skaparen så vet hon helt enkelt saker. Det kallas vetandet (the knowing).
Så kan man sammanfatta några av resonemangen i boken To Become a Human Being – The Message of
Tadodaho Chief Leon Shenandoah (Hampton Roads Publishing Company 2001). Den
är sammanställd av fotografen och författaren Steve Wall. Han är redan känd för läsare av min blogg genom
recensionerna av hans böcker tillsammans med Harvey Arden – Wisdomkeepers och Travels in a Stone Canoe
– underbara böcker som innehåller intervjuer med traditionella indianska
traditionsbärare. Också To Become a Human
Being är en intervjubok; den här gången med Leon Shenandoah (1915-1996) som under åren 1969-1996 uppbar tadodaho-ämbetet i irokesfederationen.
Shenandoah tillhörde onondaga-nationen, en av de sex stammarna i
irokesfederationen. Den som utnämns till tadodaho
är federationens högste politiske och andlige ledare och talesman gentemot
det omgivande amerikanska samhället. Tadodahon
är också den som inleder varje rådsmöte i federationen med den traditionella
tacksägelsen. ”Vår religion handlar framför allt om att tacka Skaparen. Det är
det vi gör när vi ber. Vi ber Honom inte om saker. Vi tackar Honom. Vi tackar
Honom för världen och för varje djur och växt i världen. Vi tackar Honom för
allt som existerar.”
Skaparen är det ord som Shenandoah använder och som många
andra traditionalister skulle kalla Det stora mysteriet, Det stora okända eller
Den store anden. Visserligen talar han om Skaparen som en han men betonar
samtidigt att Skaparen varken är han eller hon; Skaparen är både och men
samtidigt varken eller, förklarar han.
Steve Wall förde samtal med Leon Shenandoah i 13 år och
boken på bara lite drygt 90 sidor rymmer en kondenserad version av Shenandoahs
utläggningar under tematiska kapitelindelningar med rubriker som Uppdraget,
Lyssna till instruktioner, Vara stark, Bli en människa, Andar, Vägen och
Profetior. Texten blir som ett långt och fritt flöde direkt ur en gammal onondagas
traditionella tankevärld med insprängda fina svart-vita foton på Shenandoah.
Wall själv lyser i stort sett med sin frånvaro.
Själva kärnan i onondaga-tänkandet är att alla arter en gång
i urtiden fick sina respektive instruktioner om hur man ska leva. Den vite
mannen har glömt sina instruktioner; och det har även många indianer; men
traditionalisterna håller fast vid de ursprungliga tankarna och en av dem är
att de har en plikt att genomföra sina ceremonier, där man som sagt aldrig ber
om något utan tackar för allt som Skaparen har gett liv till och även ställt
till förfogande. När man tackar blir man en människa och ju mer man tackar
desto mer minns man av ceremonierna som vi har till uppgift att utföra.
Om vi inte upprätthåller våra ceremonier så kommer Moder
Jord att gråta och människorna att glömma vilka de är, säger Shenandoah. Våra
ceremonier kommer från de ursprungliga instruktionerna; ni vita har glömt era
och kan inte göra våra ceremonier. ”Om ni började göra våra ceremonier skulle
ni kunna hamna i problem och röra upp saker som ni inte vet hur ni ska handskas
med. Det skulle vara som att släppa ut något ur asken som skulle kunna skada
er. Man måste veta vad man gör när man gör saker som att tala med andarna. De
kan hjälpa en och de kan skada en.” Shenandoahs råd till de vita kan förefalla
enkelt, på gränsen till banalt; att börja odla igen. Då kan instruktionerna
komma tillbaka. Det är första steget på väg tillbaka till Skaparen.
”Ni måste leva av landet, vilket innebär att ni måste
plantera. Det är därifrån ni får er näring. Ingen tycks ha tid att vidröra
jorden; ingen är villig att sätta ner händerna i mullen. Hur kan ni veta något
väsentligt om ni inte gör det. Ni vill veta instruktionerna! Börja med Jorden.”
Hela boken är en plädering för en enkel livsstil, ett liv i
harmoni och balans med Moder Jord; att ”leva ett hedervärt liv och hålla sin
väg ren”. ”Det är ett privilegium att vandra på jorden. Vi måste vandra på ett
sådant sätt att vi aldrig lämnar några spår.” Samtidigt beskriver Shenandoah
den andliga vägen som en aktivistisk väg; så länge det finns hunger och
fattigdom finns det uppgifter att utföra. Den andliga vägen innebär att man
vill ändra systemen så att alla människor kan leva med värdighet och leva i
fred och harmoni. ”Jag arbetar för Skaparen. Jag vägrar att delta i något som
skulle förstöra vad Han har skapat.”
