Industrisamhället betraktar och behandlar naturen som en
resurs att exploatera, som något människan har rätt att bearbeta och omvandla
till varor att köpa och sälja och göra vinst på. Naturen ses som människans
slav, utan några egna rättigheter. Allt som definieras som natur kan förslavas
och exploateras utan några efterräkningar. Det gäller t ex andra arter som
människan tar sig friheten att hålla i fångenskap, genetiskt manipulera och
döda för att få mat och en rad andra produkter. De värsta avarterna av denna
sorts slaveri hittar vi inom det industriella jordbruket och djurindustrin.
Även människor som definierades som natur kunde
tillfångatas, köpas och säljas som slavar. Till viss del har arbetsslavar
ersatts med förbränning av fossil energi, vars utvinning i sig är ytterligare
ett uttryck för att naturen är människans slav. Det mänskliga slaveriet brukar
betraktas som en särdeles barbarisk verksamhet, som många tror avskaffades
efter det amerikanska inbördeskriget, men som idag tar sig många nya och
deprimerande former, t ex i handel med unga kvinnor och barn för sexuellt
utnyttjande.
Många har genom århundradena kämpat mot olika former av
mänskligt slaveri och det har bl a resulterat i FN:s deklarationer om de
mänskliga rättigheterna och om urfolkens rättigheter. Tyvärr bryter många
stater och företag konsekvent mot dessa deklarationer utan att drabbas av
efterräkningar, men det är en annan historia. Nu sker ansträngningar för att få
FN att anta en deklaration om naturens rättigheter, eller Moder Jords rättigheter.
Ecuador har redan bakat in avsnitt om naturens rättigheter i sin författning
och på initiativ från Bolivias president Evo
Morales antogs en universell deklaration om Moder Jords rättigheter vid den
alternativa klimatkonferensen i Cochabamba i april 2010.
I denna deklaration slås fast att Moder Jord är en levande
varelse, ett självreglerande samhälle av ömsesidigt beroende varelser som alla
har specifika rättigheter i enlighet med sina funktioner i det stora
kretsloppet. Moder Jord och alla varelser som ingår i henne har rätt att leva, rätt
till välmåga och att bli respekterade, att fortplanta sig, att bevara sin
identitet, att ha tillgång till rent vatten och ren luft, att slippa
föroreningar och genetisk manipulation. Alla varelser har också rätt till en
plats och till att fullfölja sin roll för Moder Jords harmoniska övergripande funktion.
I en annan paragraf reglerar deklarationen människans
skyldigheter gentemot Moder Jord. Det
handlar bl a om att respektera Moder Jord och leva i harmoni med henne.
Människans strävan efter välmåga måste bidra till Moder Jords välmåga, sägs
det. Det innebär att utveckla ekonomiska system som är i harmoni med Moder Jord
och att reparera skador som människan orsakat i naturen.
Allt detta låter ju förnämligt och visst vore det ett steg
framåt för mänskligheten om FN skulle anta en liknande deklaration. Om det
sedan skulle införas i de rättsliga systemen att inte bara människor utan även
djur, träd, berg, älvar och hav har rättigheter precis som människan, ja då
skulle vi kunna tala om en stor samhällsomvandling. Samtidigt finns här ett
predikament som måste beaktas, nämligen att det är människor som definierar naturens
och Moder Jords rättigheter. På den innehållsrika sajten Global Alliance for Rights of Nature finns
mängder av djuplodande texter om naturens rättigheter och där sägs i en
förklaring att ”vi – folket – har det lagliga bemyndigandet och ansvaret att
upprätthålla dessa rättigheter på ekosystemens vägnar.” Ja, vem skulle annars göra
det?
Fast om vi tar ett riktigt stort grepp på ämnet måste vi nog
konstatera att människan varken kan ge rättigheter till andra, än mindre
definiera andras rättigheter eller upprätthålla andras rättigheter på andras
vägnar. Moder Jord existerar i sin egen rätt. Naturen finns till för sin egen
skull och för att den kan finnas. 14
miljarder års utveckling (minst) har lett fram till dagens värld. Vi kan kalla
detta för Det stora kosmiska kretsloppet – ett kretslopp där den ständiga
rörelsen är det enda bestående. Galaxer, solar och planeter föds och dör i en
dynamisk process som tycks ha en inneboende logik (för att nu använda ett mänskligt
begrepp). Denna inneboende designenergi/matrix kan man i likhet med Castaneda
kalla för avsikt (engelska; intent). På planeterna uppstår olika
livsformer, när de kan uppstå och för att de kan uppstå i enlighet med den inbyggda grundmatrixen. En del livsformer
utvecklas och omvandlas till andra livsformer – evolutionen – medan andra kan
gå under. Det kan ske av många olika orsaker, t ex överutnyttjande av födoämnen,
klimatförändringar, vulkanutbrott, meteornedslag eller utmanövrering från andra
arters sida. Eller helt enkelt för att de inte förmår att på lång sikt röra sig
i harmoni och balans, dvs med avsikten i det stora kosmiska kretsloppet.
Naturen gör som den gör för att den kan göra det. Vi skulle kunna säga; Moder Jord tar sig rätten att
agera, oavsett vad enstaka arter kan anse att hon har för rättigheter.
Ingenstans i deklarationerna om Moder Jords rättigheter ser jag något om att
hon har rätt att utlösa vulkanutbrott, orkaner, jordbävningar,
klimatförändringar och liknande storslagna reaktioner. Men visst har hon de
rättigheterna? Det är inget som människan kan ge henne. Hon tar sig helt enkelt
de rättigheterna i enlighet med kosmos grundläggande avsikt/matrix.
Moder Jord frambringar också mängder av arter som har lärt
sig att livnära sig på eller av varandra, som inbördes kan samarbeta eller ligga
i fejd med varandra. Vi kan kalla detta för en ömsesidig dans, men denna dans
kan vara dödlig för vissa. Och vi kan kalla denna totalitet av födelse, liv och
död för den kosmiska livsväven eller Urds väv. Den innehåller både liv och död,
uppbyggande och nedbrytande krafter. Det är ju det som skapar dynamiken. Alla
arter existerar i sin egen rätt – även fästingen och skorpionen. Egentligen
existerar ingen art för någon annan art. Myggan existerar inte för att bli mat
år fågelungar utan för sin egen skull. Att fåglarna har lärt sig att föda upp
sina ungar på myggor ingår i deras existensrätt. Alla varelser ingår i en väv
eller ett hav av relationer, men inte för att de fyller en ”nyttig” funktion
för andra utan för att de existerar i och med sin egen rätt. Fästingen har
alltså rätt att suga mitt blod, men jag har också rätt att freda mig mot
fästingen. Och vad är Moder Jords övergripande rätt i detta exempel? Jag tror
att hon släpper frågan till mig och fästingen.
Försöken att formulera naturens rättigheter är en reaktion
mot den rådande synen på naturen som en råvaruresurs, men kanske rymmer även
dessa försök uttryck för mänsklig hybris. Vi
kan inte formulera naturens rättigheter, eller fästingens rättigheter – vi
kan bara formulera våra egna skyldigheter
gentemot Moder Jord. Det är bara på oss själva som vi kan anlägga en mänsklig
måttstock. Det är vi som kan och bör sätta upp regler som begränsar vår egen framfart
i naturen och i det arbetet behöver vi naturligtvis stor kunskap om alla andra
arter, om det som vetenskapen idag kallar ekosystem, om det som tillsammans är
Moder Jord. Ur denna kunskap om andra varelser och om existensens totalitet
kommer ett ödmjukt och uthålligt sätt att leva på och med Moder Jord. Det är
detta som är kärnan i vad vi brukar kalla traditionell livssyn, eller
urfilosofi, eller urtänkande. Det är kunskaper som har funnits länge och finns
tillgängliga även idag – för den som vågar kasta sin mänskliga hybris överbord.
