Egentligen är det helt fantastiskt att ett litet samhälle som Korpilombolo med kanske 500 invånare kan arrangera en två veckor lång nattfestival på temat filosofi, litteratur och konst. Varje år sedan sex år tillbaka. Och med idel högintressanta programpunkter och medverkande!När det är som mörkast, när vi kryper alldeles nära årets längsta natt passar kulturföreningen i Korpilombolo på att bjuda in en massa andra människor för att delta i en sorts gemensam kontemplation och ett samtal om viktiga förhållanden och berättelser. Det är under årets mörkaste period som det lämpar sig allra bäst att lyssna till de verkligt djupgående berättelserna om alltings ursprung och beskaffenhet. Hos navajo berättar man de starkaste berättelserna från Drömtiden just nu – när åskfåglarna och ormarna sover. Hopi kontemplerar sin hemliga kunskap under vinterhalvåret när de regnbringande kachinorna vilar sig i San Francisco Peaks. Och visst var det på vintern som våra förlevande satt runt elden eller vid spisen och samtalade om alltets ursprung, hur allt uppstått ur inget, ur det väldiga Ginnungagap, hur allt hängde samman i Urds kosmiska väv och vilka öden som kunde vänta människornas barn.
Det är alltså en mycket god gammal tradition som nattfestivalen i Korpilombolo anknyter till samtidigt som man länkar sig samman med andra folk världen över som gör på liknande sätt. I årets festival deltog strupsångare från Mongoliet och jojkare från Sápmi, här hölls föredrag om maya-kulturen, om runmagi och urfilosofi, om vismannen Vifast Björklund, om fransk litteratur och rysk musik och mycket mycket mer.
Själv hade jag den stora förmånen att få hålla mitt föredrag i Uusitalogården, Korpilombolos hembygdsgård, som ses på bilden ovan. Den siste som bodde på gården och brukade den var Sven Uusitalo, känd också som blodstämmare. En mycket stark upplevelse att få tala om shamanism och urfilosofi i denne blodstämmares vardagsrum. Som alltid när jag håller föredrag i sådana här nordliga trakter så består publiken av både lokalt bofasta och rätt så långt tillresta personer. Och många av dem kan berätta om en pappa eller mamma, en morfar eller farfar som kan eller kunde stämma blod eller utföra annan magisk bot. Så kallat övernaturliga upplevelser, vad jag föredrar att kalla möten med oändlighetens aktiva sida, tycks vara mycket vanliga – precis som jag kunde notera redan 1986 efter mina första shamanska undersökningsresor i Sápmi.
Men kulturföreningen i Korpilombolo är mer verksam i den ordinära än i den icke-ordinära verkligheten. Nattfestivalen är ett av många initiativ för att vända en negativ trend med avfolkning och uttunnad samhällsservice, ett sätt att generera besökare och inflöde av pengar och andra resurser, men också ett sätt att samla byns invånare i en gemensam kreativ handling för en fortsatt framtid för Korpilombolo – en by som i någon form funnits här åtminstone sedan 1680. Samtidigt öppnar nattfestivalen upp byn för spännande impulser och kunskap utifrån. Under nattfestivalens två veckor befinner sig Korpilombolo faktiskt i världens centrum.
Läs mer om nattfestivalen här.
Nästa bloggtext kommer att handla om varför en by som Korpilombolo har framtiden för sig – framtiden efter Peak Oil.
