Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Jag strävar efter att manifestera det kosmiska i det jordiska genom shamansk aktivism.

söndag 25 juli 2010

Att bjuda in och samspela med regnet

Efter nära fyra veckors värme och torka kom i natt ett mycket efterlängtat regn även i Uppland. Jorden, växterna, djuren och vi människor jublar! 25 millimeter säger regnmätaren – alltså egentligen mer än en rotblöta, men eftersom marken var starkt uttorkad är frågan hur långt vätan orkar tränga ner. För potatisen, morötterna och övriga grödor i trädgårdslanden var detta ett välsignat regn som banar väg för goda skördar. För blåbär och hallon kan regnet ha kommit för sent – mycket av bärriset har redan hunnit vissna, men den som söker kan hitta såväl blåbär som hallon även i denna torra trakt av landet. För träden som redan gulnat sina löv som försvar mot torkan kom regnet för sent, men för dem som lyckats behålla sina löv eller bara glesat ut en del bland de gröna bladen kom regnet i grevens tid.
Jag har tidigare skrivit en del om regn, bevattning och om att behandla vatten ödmjukt och även resonerat en del om vädermagi. Inom shamanska traditioner anses det helt klart att man kan påverka väder och vind med ceremonier, alltså mental kraft. Samtidigt har dessa traditioner en god insikt i att vädersystemen är oerhört komplexa system som man ska vara mycket försiktig med att försöka manipulera. En önskad påverkan på ett ställe kan ge helt oönskade effekter på andra ställen. Allt hänger samman och påverkar varandra ömsesidigt.
Bland de urfolk som lever i torra trakter genomför man väderceremonier enligt en systematisk årscykel och då handlar det inte om att tillfälligt manipulera vädret i den ena eller andra riktningen utan om att återskapa och bevara harmoni och balans så att regn och sol kan avlösa varandra i ett balanserat samspel. Hopi t ex genomför ceremonier för att kachina-folket som under vinterhalvåret vistas vid San Francisco Peaks ska återvända till hopi-mesorna under våren och då föra med sig sina regn. I det förkristna Norden bjöd man kanske in regnets diser när man tidigt om våren höll sina disablot.
När jag i en text resonerade om när och under vilka omständigheter man kan tänka sig att använda vädermagi fick jag följande synpunkter från Kerstin Kemlén: ”Regnceremoni kan ersättas av väderstudier - studier av hur vädrets energier arbetar i samklang med det som finns på backen/jordytan. Området där vi är ger den feedback som vädret reagerar på och visar. Och vi som är på den marken kan endera uppskatta svaret eller klaga. Kanske man ska se det som fiskaren från New Foundland, som alltid sa så här åt dem som klagade på vädret: - Det är bara att vänta, vädret blir alltid bra, förr eller senare.”
Vi kan be men vi kan inte bestämma, som den samiske shamanen Eirik Myrhaug sa till mig en gång. Bönen är ett samtal. Samtalet är en ceremoni där vi ömsesidigt utbyter energi med landskapet omkring oss. Nu när regnet har kommit kan man på sätt och vis säga att Moder Jord hör bön.