Peak Soil – matjorden försvinner

Livslängden hos civilisationer beror till stor del på hur länge de förmår bevara och behålla sitt skikt av matjord, Moder Jords hud. Industricivilisationen håller på att föröda sina egna existensbetingelser genom att i likhet med tidigare civilisationer konsumera jord snabbare än den bildas. Det är några av slutsatserna i boken Dirt – The Erosion of Civilizations av geologen David R Montgomery, verksam vid universitetet i Seattle.
Dirt är en djuplodande undersökning av hur civilisationer genom årtusendena, med början i Mellanösterns tidigaste jordbrukssamhällen, har behandlat och framför allt misshandlat det tunna och livgivande skiktet av matjord – gränssnittet mellan geologi och biologi. Matjord, som har bildats genom långsamma geologiska processer och istidernas söndermalning och omfördelning av jord, kan eroderas bort av vind och vatten och okänsliga odlingsmetoder under några få sekler, och ibland några få decennier.
Med industricivilisationen har jordförstörelsen blivit global. Det industrialiserade jordbruket baserat på massiva insatser av fossila bränslen, konstgödning och växtgifter (också de är fossilbaserade) har accelererat problemen. I USA har t ex mer än en tredjedel av matjorden eroderats bort sedan nationen grundades. Jordbruket sitter fast i en ekonomisk och politisk modell där incitamenten ges till metoder som på kort sikt maximerar produktionen men som på lång sikt är förödande. Det gäller också de statskapitalistiska modeller som tillämpats i Sovjetunionen och Kina och som har förött jordar i enorm skala. Och kolonialismen har tvingat de så kallade utvecklingsländerna till att odla utarmande monokulturer av exportgrödor, som tobak och bomull. De exporterar helt enkelt sin egen matjord.
Montgomery beskriver ingående hur den moderna världen genom konventionella jordbruksmetoder upprepar tidigare civilisationers misstag, trots varnande röster och exempel. Vi behöver en ny jordbruksmodell, skriver han, vi behöver en ny jordbruksfilosofi, där jorden ses som ett dynamiskt, levande system och inte som en fabrik. Jordbruket måste ses och behandlas som en biologisk process och inte som en kemisk och industriell process. Montgomery kallar detta för en ny jordbruksrevolution. Det handlar om metoder, som i och för sig redan är kända, men som måste bli de normala: ingen plöjning, mera täckgrödor och växelbruk, andra grödor, mera naturgödsel och odlingar närmare eller rent av inne i städerna, urban agriculture.
Det oljebaserade jordbruket med konstgödsel och växtgifter kommer hur som helst att upphöra under detta sekel men omställningen till ett jordbruk i balans med Moder Jord måste inledas nu och borde egentligen ha inletts redan i förrgår. Alla måste inte odla, men det som odlas måste odlas som en del av Det stora kretsloppet.